Follow

En kanon morgon!

Tyvärr hade jag inte min kamera med så det fick bli en mobilbild.
 
Vilken fantastisk morgon!
Vaknade när klockan ringde 07:20 helt utvilad och väldigt pigg, ingen önskan om att somna om.
Startade med nyhetsmorgon och en uppdatering om världen, sen åkte jag till stallet.
Vi har fullt stall, dvs alla 13 boxarna har hyresgäster vilket är otroligt roligt. 
Men när man jobbar med människor och är omgiven av så mycket folk hela tiden uppskattar man ensamtid ännu mer. Och idag fick jag vara helt själv i stallet, vilken lycka!
 
Vädret är kanon, bara -2 grader och sol. 
Tyvärr är Cille fortfarande halt. Något jag nog har glömt berätta för er. 
När vi skulle börja sätta igång så smått efter vårt besök på djursjukhuset visade det sig att hon va väldigt halt. Det har gtt en vecka idag och jag har bara gått promenader med henne. 
Tråkigt att det inte är bättre, men vi tror att hon har sträkt sig så vi avvaktar lite till. 
Hon mår bra i övrigt!
 
Nu ska jag strax göra mig klar för att åka och jobba, kommer bli en super bra dag!

Cille på sjukhus

Nu har det snart gått 14 dagar sedan Cille fick åka till djursjukhuset pga kolik.
Kvällen spelas upp i mitt huvud om och om igen, att se smärtan hos henne.
Tror aldrig jag har kännt mig så maktlös, det finns inget som jag kan göra för att hjälpa henne. 
 
Vi tar det från början helt enkelt.
Det va tisdagen den 30 januari, jag hade som tur va skaffat vikarie till mina gruppträningspass pga hosta. 
Jag va i stallet vid 15.30 och allt verkade ok i hagen. Mockade och fixade till i stallet innan jag hämtade Cille. Pga min hosta så kunde jag inte rida så jag bestämde mig för att släppa henne på banan. Claudia höll mig sällskap och vi såg att Cille haltade, inte jätte konstigt då hon bytt hage och har en ny häst brevid sig antagligen har hon sprungit runt där. Därför tog vi in henne igen.
 
På stallgången stod hon och skrapade med framhoven, inte så farligt jag trodde mest hon va bråkig och otålig. Inne i boxen sparkade hon i väggarna, skrapade med framhoven, sparkade mot magen och låg ner. 
Men hon åt som vanligt vilket inte är så vanligt. 
Så vi började promenera med henne men det blev inte bättre, lastade henne i transport och körde för att hon skulle "nervösbajsa" och förhoppningsvis skulle det släppa i magen. 
Men tyvärr blev inget bättre, vid 17:50 ringer jag vetrinären som kommer efter 30 min och börjar behandla. 
Hon ger all behandling hon kan, känner på tarmara och avslutar med att hon ger drop som Cille står med i två timmar. Och då har allt verkat vara okej. Eller ja jag va ju inte okej jag grät och kunde verkligen inte sluta, många timmar i stallet, hungrig och extremt orolig för mitt hjärta. 
 
Vi skulle därefter promenera en gång i timmen under natten. 
Första promenaden va vid 22 tiden, men vid 22.30 började hon få ont igen så vi gick med henne igen.
Men då hade hon extremt ont och benen bara vek sig på henne. Lasta henne i släpen och upp till Helsingborg otrolit glad för mitt hjärta som går direkt in i transporten.
Vi va i helsingborg vid 00.45 ungefär och dom började bahandla henne direkt. 
Otroligt bra personal som tog väl hand om henne, men väldigt tungt för mig att se henne må som hon gjorde!
 
Vi lämnar Helsingborg vid 02:15 ungefär och landade hemma på kudden vid 03:30.
Jag sov med min telefon nära då de skulle ringa om det hände något under natten.
Återigen är jag väldigt tacksam för min hosta som gör att jag är hemma från jobbet i någon dag. 
Vetrinären ringer på onsdagen vid 11:30 och berättar att allt har gått bra, hon har mått bra under natten.
Men de gjorde en röntgen och det visade sig att hon hade sandkolik, skönt att ha en förklaring på allt. 
 
Så hon stannar till måndag då dom ska sonda ner loppfrön för att de ska få ut sanden.
Jag hälsade på henne på torsdagen & lördagen men hade daglig kontakt med personalen på djursjukhuset. 
En lättnad varje gång de sa att allt va bra med henne.
 
På måndagen fick hon komma hem, lättnaden jag kände va otrolig.
Visst har det varit en nervös vecka, tänk om hon får ont igen. Men än så länge är allt bra med henne och all nervositet börjar släppa.
 
Jag är enormt tacksam för personalen på djursjukhuset, och alla som har hjälpt till samt stöttat under denna tiden <3 
I boxen på djursjukhuset <3 

Emma & Gustavs bröllop

Framför kameran: Emma & Gustav Wrangel
Bakom kameran: Sandra Jönsson
Utrustning: Nikon D3100, Tamron 18-200 
När? 2018-01-20
Var? Veberöd, Skåne
 
Mitt absolut första bröllop som jag fotograferar. 
Så nervöst!
När Emma frågade tackade jag först nej då jag aldrig fotograferat bröllop tidigare, men hon övertalade mig och jag sa att hon inte fick ha för höga förväntningar på mig. Tycker det blev ganska bra ändå.
Tack för att jag fick vara en de av er fina dag!