Låt oss prata stress och ångest

Som några av er vet har jag psykiskohälsa i form av stress och ångest.
Detta har jag haft i lite drygt 4 år, kanske längre men det va för 4 år sedan det gick till den nivå det är idag.
Men detta inlägget skriver jag inte för min skull, jag skriver det för din skull!
 
"Vad ska jag göra när du mår dåligt?"
"Va, har DU ångest!?"
"Ryck upp dig det blir inte bättre av att du mår dåligt"
Bara några av de saker jag får höra.
Därför skriver jag detta inlägg, jag ska försöka få med det mesta.
 
Anledningen till min psykiskaohälsa är många tunga händelser inom väldigt kort period, detta var väldigt tungt att gå igenom. Det tog hårt på mig att vakna upp till nya hemskheter, så hårt att jag knappt vågade vakna vissa dagar. Samtidigt blev jag ner tryckt till fotknölarna, jag va inte värd ett skit och jag fick ofta höra hur värdelös jag va. Inte rakt ut med fint inlindat med lite finare ord. Men enkelt att räkna ut vad budskapet va.Kort om vad som orsakat detta. 
 
Men nog om mig, tillbaka till dig!
Ryck upp dig eller bit ihop är något av det värsta du kan säga till mig!
Det gör mig bara förbannad och kickar igång fler cylindrar. När jag mår som sämst så behöver jag inte få igång fler cylindrar och pressa mig för att jag ska rycka upp mig... Nej jag behöver lugn och ro, jag behöver få må dåligt och komma tillbaka själv på egenhand! Så ska du säga en sån korkad sak, tänk igen!
Det gör också att jag tappar allt förtroende för dig, verkligen allt.
Jag fejkar mitt mående för dig, jag skjuter bort dig och stänger ute dig. 
Mina murar byggs upp både för dig och alla andra och jag blir arg på dig, fruktansvärt arg.
 
När jag mår dåligt ser jag fortfarande ut som innan, lika lång, mina ögon är fortfarande gröna.
Det krävs vänner som jag litar på och känner mig bekväm med för att jag ska kunna visa hur dåligt jag mår.
Du märker det på min blick, på min hållning, mitt kroppspråk och att jag undviker att prata och ögonkontakt. 
Jag vill inte att du ska se det, men jag är för trött för att hålla uppe min fasad. 
Fasaden finns där när jag är bland personer som jag inte känner så bra, personer som sagt något fel eller personer som jag inte känner mig helt bekväm med att visa mig svag för.
 
Jag tittar gärna i golvet, mitt hej är inte lika glatt som innan, pratar du med mig ser det ut som jag lyssnar men du kan se i min blick att jag anstränger mig för att höra dig och för att ta in det du säger. Jag andas tungt och rör mig långsammare än vanligt.
Vad du ska göra här, enkelt låt mig va. 
Prata lite lätt om saker som jag inte behöver bry mig om, prata om dig absolut inte om mig.
Fråga inte hur jag mår för jag orkar inte prata om hur jag mår. 
 
När jag mår dåligt går mitt huvud i 190km/h. 
Därför mår jag bäst när jag är själv. Jag vill lösa mina problem själv. 
Därför kan jag inte ta in vad du pratar om eftersom 100 små röster i mitt huvud berättar allt jag ska göra, kom ihåg detta, varför har du inte gjort detta, du måste hinna med detta osv. 
Jätte själviskt av mig att inte kunna ta in vad du pratar om, ge mig någon dag så vill jag veta allt, då kan jag hantera det och är jätte intresserad.
 
Tårarna som rinner för mina kinder är inte farliga.
När jag hyperventilerar och har svårt att andras och det känns som hela kroppen krampar, inte farligt. Men förstår att du kan tycka att det är obehagligt. Men jag brukar kunna hålla detta för mig själv, skulle jag visa detta för dig så bara håll om mig hårt. Då orkar jag inte, då lugnar jag mig.
Detta har hänt bland folk två gånger, det händer oftare hemma. 
Jag skäms otroligt mycket när andra sett detta!! 
 
Under fyra år har jag blivit bra på att hantera detta själv.
Jag har lärt mig de flesta tecken. Och jag vet vad jag ska göra.
Har också blivit bra på att fejka ett leende, att glittra lite med ögonen och skratta. 
Detta gör att jag kan jobba med mitt jobb. Och hantera situationer med personer som jag inte vågar släppa in i hur jag mår.
Jag får ofta fråga om hur jag mår när jag mår sämst.
 
Huvudvärk
Illamående
Ont i kroppen
Svårt att knyta händerna och hålla i saker
Orkeslös och lånsam
Låg energi nivå
Okoncentrerad
Ledsen nästan hela tiden
Ibland yrsel
Hyperventilerar (inte alltid)
 
Det låter illa, det låter jobbigt. 
Men 9 fall av 10 så mår jag bra, då löser jag det.
Jag mår ofta väldigt bra och märker inte av min psykiskaohälsa. Jag skrattar, ler och mår kanon.
Men när jag mår dåligt då mår jag väldigt dåligt, bara låt mig va.
 
 
Jag äter inga mediciner, det är ett val jag gjort.
Och jag vill inte äta några heller!!
Nu för tiden mår jag bra, mycket bättre än vad jag gjort innan!
Och jag mår bättre för att jag lärt mig hanter det på mitt sätt. Utan medicin!
Prata inte om medicin med mig, ge mig inte tips på läkemedel.
Det blir motsatt effekt, även om du bara vill hjälpa till.
 
Hoppas att detta inlägget gav svar på några frågor.
Märker du att jag inte är helt närvarande, låt mig vara.
Ska du säga korkade saker som ryck upp dig, låt bli. Vår vänskap dör mer eller mindre så fort de orden lämnar din mun.
Vågar du se mig som sämst och som svagast, då är du stark och fantastisk.
Jag löser det. oroa dig inte för mig,  jag tar mig tillbaka igen! Lovar!