Sitsträning för Lena

På krisithimmelfärd lastade jag Cille för att åka till Svedala.
Sitsräning för Lena Gunnarsson stod på vårt schema.
Ett tufft pass tänkte jag, men nix. Cille fick gå med långa tyglar på en volt medans jag fick jobba med alla mina små obefintliga muskler. CIlle njöt som bara den och jag fick jobba.
Otroligt roligt och lärorikt!
 
Jag fick värma upp kroppen ordentligt, hitta min plats i sadeln och med små medel kunde jag kommunicera med min fina häst utan att göra det jag brukar göra. Och vet ni vad? hur förstod vad jag menade.
Hon förstod vad jag ville även när rörelsen va så otroligt liten.
Fina och underbara Cille bara förstår vad jag vill och menar.
 
Sen är det svåraste att få samma känsla på banan hemma som när jag träffade Lena.
Men det får vi öva på!
Den känslan när allt bara fungerar och man tycker att man inte har gjort något speciellt.
 
Här kan ni läsa mer om Lena.