Min styrkepass!

Tänkte att jag skulle dela med mig av mitt träningsupplägg.

Jag har tidigare skrivit om att jag bytt till helkroppspass istället för att splitta. Det är nog tillfälligt men jag behövde denna förändringen nu.

Så jag tränar såhär nu:
Måndag styrketräning
Tisdag kondition
Onsdag styrketräning
Torsdag kondition
Fredag styrketräning
Helgen om jag hinner kondition

Mitt styrkepass ser ut såhär
Knäböj i Smith 
super set med 
Utfallsgång

Latsdrag

Rodd cc 
super set med 
Facepull cc

Bröstpress
Super set med
Armhävning mot bänk

Arnoldpress 

Bicepscurl cc
Super set med
Tricepspushdown cc

Situps mot tak
Super set med
Situps pilatesboll

Plankan
Super set med 
Rygglyft pilatesboll

Vill bli glömd en liten stund...

Ni som hängt med ett tag vet att jag kan få prestationsångest som gör mig golvad.
Ni vet också att jag kommer tillbaka med samma energi efter några dagar.
Men när ångesten tar tag i mig kan jag inte stoppa det tyvärr, jag är inte stark nog att stå emot.
 
Jag började känna den redan igår, jag va inte mig själv.
Ville bara sitta i ett hörn och må dåligt. Dessvärre fungerar det inte riktigt att bara dra sig undan sådär.
Jag förstod inte vad som hände igår, trodde bara det va en dålig dag.
 
Idag vaknar jag och mår ännu sämre än igår, hela kroppen gör ont och jag är super irriterad på allt.
Framförallt för att jag inte mår som jag brukar.
Under dagen har jag kännt att jag inte mår bra men vet inte vad det är. Efter några timmar vet jag...
Ångest.
 
Och alla små saker och som i vanliga fall är små problem lägger sig på hög.
Sen exploderar allt och jag vill bara gråta. 
Tankar som säger hur värdelös jag är snurrar i huvudet, den ena värre än den andra.
Det är lätt att säga att man ska ignorera dessa tankar, men nr de slår emot en så är det svårt att glömma bort.
Tog mig igenom dagen, tog mig igenom träningen.
Nu har jag bäddat ner mig i sängen, ur hörlurarna strömmar lugn musik medans tårarna rinner.
 
Jag har inga problem med att gråta när jag mår såhär.
Det är bra.
Oftast är det vad jag behöver.
Men ingen får se mig.
Det är såhär jag läker, jag bryts ner för att bli starkare. 
Ska bara ta mig igenom det.
 
Varför skrver jag detta när jag vill vara glad, possitiv och hjälpa andra?
För detta är en del av min verklighet.
Min terapi är att få berätta att det är inget fel att må dåligt.
jag vill också att andra ska vet att det är ingan annan än jag som kan trigga min ångest.
Det är ingen annan som är orsaken till att jag mår dåligt.
Mina tankar i mitt huvud samarbetar inte med känslorna i mitt hjärta.
Det är mitt problem.
Jag löser det.
Tyck inte synd om mig, för det är det inte.
Men förstå när jag säger "det är inte en bra dag, eller vi tar det sen."
Imorgon är en ny dag, förhoppningsvis en bättre dag!
Ikväll vill jag bli glömd, och få ta hand om mig själv för att läka.