Första tävlingen med Ebba

Det har varit mycket frågor, när kommer inlägget om tävlingen.
Nu kommer det, woho!

Ni som följer mig på instagram eller i livet generellt vet att jag varit ute och tävlat med Ebba för första gången. Jag är väldigt nöjd med tävlingen men framförallt känslan hon gav mig, och som vi gav varandra. de misstag som gjordes är helt och hållet mitt fel, vilket faktiskt känns bra.

DSC_0042

Dagen innan tävlingen passade jag på att rida igenom henne på banan, men efter 20 min kände jag mig nöjd. Hon va jätte fin, lyssnade bra på mig och va med på det jag ville att vi skulle göra. mer kunde jag inte kräva av henne.
Avslutar passet när det är på topp helt enkelt! Syftet med passet är inte att vi ska öva på nya grejer eller så utan vi ska bara jobba igenom lite och kolla så allt känns som det ska.
Efter passet blev Ebba badad och tvättad. Det uppskattades kanske inte helt men ibland får man bara bita ihop.

På tävlingsdagen gick allt bra.
Starttid 11:31 vilket gav mig hela förmiddagen att fixa och förbereda.
Otroligt skönt att bara kunna ta det helt lugnt och inte behöva stressa, även utomstående faktorer som kunde bli stressigt blev inte det.
Allt flöt på smidigt, gick lätt att lasta och att köra.

På tävlingsplatsen hade vi lite mindre tid än jag hade räknat med men det gjorde inget ändå. Framridning på ca 15 – 20 min, trodde det skulle bli för kort men det va nog ganska lagom. Nästa gång kanske lite längre för att få henne lite mer lösgjord men annars kändes det kanon.

DSC_0159

Väl inne på banan bli hon lite stelare, men det släpper ganska fort.
Men nu kommer vi till mina misstag.
Efter halt & hälsning ska jag rida snett igenom men får världens blackout, känns inte rätt i magen att rida snett igenom så jag rider rakt över men magkänslan blir värre. Tills domaren meddelar att jag ridit fel. Det känns jätte konstigt för jag kan programmet utan och innan till, aldrig haft några problem med det förrns nu, som det kan gå.

Inga fler felridningar men lite slarviga vägar av mig.
Så det vi ska jobba på nu är

  • Programmet, det ska sitta till 100% igen
  • Hörnpasseringar, jag måste våga pressa ut henne i hörnorna.
  • Noggrannhet ska det vara en volt vid K, ska den vara där och inte ett par meter senare.
  • Ökningar, att jag måste våga öka och inte tjuv bromsa henne.

Men det är väldigt skönt att kunna åka hem och känna att inget utomstående påverkade oss. Utan det är verkligen det som domaren skrev i protokollet som vi ska öva på.
Grym känsla och en väldigt rolig dag!
Vill du se vår ritt? Klicka här så kommer du till min youtubekanal.

DSC_0176

 

Återbesök med Cille – September 2018

Igår va det dags för återbesök med Cille hos Löberöds hästklinik.
har alltid en klump i halsen och ont i magen när vi ska dit, för jag vet aldrig vad jag ska förvänta mig. Allt jag vill är att min käraste ska bli bra.

Vi fick börja skritta & trava på gången.
Vi fick trava 2-3 rundor, vilket kändes bra! I vanliga fall travar vi 1 runda och det ser förskräckligt ut. Men nu såg det betydligt bättre ut, inte 100% bra men bättre än det gjorde sist.

På röntgen ser vi ingen skillnad, men kom fram till att det kan kvitta eftersom hon rör sig bättre så är det viktigast.
Hon är pigg, glad och mår bra vilket gör mig otroligt glad.

Vi ska fortsätta på precis samma sätt som vi gjort hittills, ingen mer behandling bara rehab. Så får vi se om traven blir bättre.

DSC_0245.jpg

Mina hästar

Denna sommaren har det som sagt hänt massor och Ebba har tillkommit i stallet.
jag förstår att det kan vara otroligt förvirrande med alla hästarna och namnen, vem håller reda på allt ?
Därför tänkte jag presentera dom lite närmre och även berätta vad mina ambitioner är.

TB’s Cille Pigen ”Cille”
Sto, 2006
Danskt halvblod


Cille är min första egna häst som jag köpte 21 augusti 2014.
Hon va inte speciellt utbildad när jag fick hem henne och vi har haft en tuff resa. När jag letade häst skulle jag ha en lugn läromästare som jag kunde utvecklas på, så klart köpte jag inte det. Cille va grundriden med mängder av bagage som att hon väver, inte klarar av hovslagare och får panik för bommar. Jätte märkliga saker som jag inte ens kan försöka att förklara.
Cille är född i november, en tjuvparning på ett försäljningstall i Danmark och därför kan jag ingenting om hennes föräldrar.
Jag är otroligt tacksam för Cille och allt jag fått uppleva med henne, jag har utvecklats väldigt mycket som person. Men den som fortfarande kan få mig att gråta helt okontrollerat är hon, framförallt när hon inte mår bra.
Cille är fortfarande halt i skrivande stund och har blivit opererade för detta, hon har numera en skruv i höger framben som ska hjälpa kroppen att läka. Bara den historien får bli ett annat inlägg.
Cilles framtid är fortfarande ovis så jag har inte vågat tänka så långt än.
Det jag vet är att vi ska träffa veterinären i slutet på augusti igen för att höra hur utvecklingen varit. Jag håller tummarna för att min tjej blir bra och återställd. Men efter denna resan har jag bestämt mig för att minska kraven på mig och Cille, hon ska få vara häst och ha roligt. Därför lägger vi större delen av tävlingskarriären på hyllan och ”mys’rider” för att det är roligt. Det är också pga detta beslutet som jag köpte Ebba.

 

Ebenholtz ”Ebba”
Sto, 2003
Hannoveranare

När jag börjat acceptera min plan med att Cille troligen inte kommer bli 100% återställd började jag också fundera på vad ska jag göra med min tid?
Ska jag gå runt och må dåligt och rida andras hästar? jag märkte mer och mer på mig att jag förändrades och mådde riktigt dåligt över att Cille mådde dåligt.
Efter långa samtal med Joel beslutade jag mig för att iallafall åka ut och titta på vad som fanns på marknaden, helt ärligt såg det inte jätte lovande ut.
Tills jag hittade Ebba.
Ebba är Cilles raka motsatts och den häst jag egentligen skull köpt från början när jag letade häst. Ebba har tävlat upp till MSV C och 110cm i hoppning och tränad något högre. Och hon kommer vara den hästen som jag satsar på i min framtida tävlings ”karriär” och jag ser verkligen fram emot allt som hon kan lära mig och vår resa tillsammans.

 

Lilleman
Hingst
Minishettis

Lilleman är inte min ponny, han ägs av en av mina närmsta vänner Petra men hon har blivit mamma vilket är tur för mig då får jag passa Lilleman.
Han hänger mest med i stallet, vi går promenader, tricktränar och ibland får han springa av sig i longerlina. Planen är att han ska stanna hos mig till slutet av oktober, givetvis hoppas jag på att han stannar längre men jag förstår Petra som vill ha honom närmre sig. Vi får se vad framtiden ger helt enkelt.